Fereya At-Or, "Mjölnar-Fia"

Uppfinnare, mekaniker och jobbigt fruntimmer

Description:

Spelare: Jonas G
Typ: Hero
Ras: Halvalv
Kön: Kvinna
Ålder: Oklart, men ser ut som ca 25 år
Yrke: Uppfinnare
XP: 10

ST 7
DX 12 (14) Pistol (13) HTH (18)
IQ 13
MA 10

Två pistoler med hemgjort billighetskrut. 10 laddningar fallerar på 1/6. Gör egna charges.
Pistol(1h) 1 + 3 1 charge $10, 4t reload.

Fists 1d6, Cestus 1 + 2
HTH UC2, Throw, Pin, Defend bare handed. -4DX defending, -3/-3 two attacks.

Magic( + 3) Fine tailor made Cloth 3AP/ + 2DX
Wand of Magic Fist 20 charges + slow recharger. 1-2 per charge. -1DX per
charge beyond the first. Recharges1/day.

Inventor(0)
“Scientist”(0)
Common(1)
Literacy(1)
Mechanician(2)
Matematician(2) → (Master Mechanician (2)) !!
Move Silently (2)
Guns(1)
Unarmed Combat I(1)
(UC II (2)) !
(Cestus (1)) !
(Scholar (3)) with Memory Crystal (broken) !!!

Studerar
Spying, Alertness, Chemist

Attribut/Nackdel
Resenär, Fisk på torra land

Bravery
Honesty
Friendliness
Appearance
Emotional
Karma 7

Bio:

Relationer PC: Oklart, troligen inte särskilt positiva utom hos andra med onormala prioriteringar och osunda värderingar.
Relationer NPC: Det närmaste Fereya har en vän i Vassholma är Fundin Dimskägg, som hon ibland pratar smideskonst med. Även där är dock relationen inte helt stabil – Fundin är misstänksam av sig och vägrar prata om befästningsverken, och Fereya har ibland visat prov på grovt rasistiska åsikter om dvärgar och andra icke-människor.

En tidig vårdag för två år sedan, när snön just började smälta undan från vägarna, kom en märklig kvinna inridande till Vassholma på en stor täckt vagn. Hon hade kortklippt hår och välanvända jägarkläder som lappats och lagats i både ett och tre lager. På gäststugan presenterade hon sig som Fereya, en kringvandrande smed, och hörde sig för både om det fanns jobb i trakten och om rykten om trolldom, häxmästare, demonbestar och annat märkligt. För att vara helt ärlig så gav hon inget bra första intryck, utan gav alla tecken på att vara en “besvärlig typ som skulle vara farlig för byalugnet”, som Vandel Grams viskade till sina bordskamrater. Men hur det än var med det så var det någon som ropade ut, halvt på skämt, att lilla Fia gärna fick ta sig en titt på Kvarnhuset. Flera som satt i gäststugan nickade medhåll, för sedan den gamle mjölnaren Svejd dött i hostan för tre vintrar sedan utan någon att ta över hade kvarnen gått dåligt. Visst, Fundin Dimskägg hade väl kikat på den ibland, spottat på kvarnstenen och gett mekanismen en spark, men hans lagningar fungerade sällan längre än en dag eller två. Med en blick som var hälften mordisk och hälften beslutsam antog Fereya utmaningen och tände åter elden i Kvarnhusets härd.

Sedan dess har Vassholma haft en ny mjölnare, och kvarnen har gått bättre än någonsin. Gamle Dimskägg hävdade visserligen bestämt att metallhjul och annat trams inte hörde hemma i en kvarn, men det verkar inte ha bekommit kvarnen eller Fereya. De flesta i byn har kommit att kalla henne “Mjölnar-Fia”, men sällan i hennes närhet. Eftersom kvarnen i princip sköter sig själv numera så har Fereya också gjort om bottenvåningen på kvarnen till en verkstad där hon gör olika sorters smide och metallarbete. Mycket av det hon gör ser inte helt klokt ut i bybornas ögon, men när hon förevisade sina egenhändigt gjorda krutvapen för Sergeant Bitter kunde man höra hans haka falla i marken på flera kilometers håll – eller om det kanske var ljudet av pistolerna.

Två år med Mjölnar-Fia har gått snabbt, men inte utan en del friktion. Allt med Fereya fullkomligen skriker utböling, och hon har inte något vinnande sätt som får henne att smälta in i gemenskapen. Den första bonde som berömde hennes jobb med kvarnen och försökte ta sig friheter med hennes tillgångar sände hon hem utan mjöl men med käken ur led och sprickor i revbenen. Regina Renman kom hem en dag med en röd kind, och berättade att hon fått en örfil av Fia som frågat om hon var en “människa eller ett kreatur på auktion” bara för att hon pratade om sina kärleksdrömmar. Och Kapten Remi har varit klart irriterad över att hon ställer så många frågor om Kullen och stadens försvar.

Det här burdusa sättet och det faktum att Fereya bor en bit utanför byn har fått rykteskvarnen att gå för högvarv. Det sägs bland annat att hon har en demon fängslad i matkällaren, och att hon har en stor magisk kodex fylld med glödande runor. Någon sa att samma dag som Fia sagt att hon haft påhälsning av tjuvar så sågs ett lik flyta förbi byn, med en skorpion tatuerad på bröstet. Och en liten pojke som spionerat på Fia i badet för att se om hon “verkligen var en kvinna” sa att hon hade stora ärr över kroppen och en egen “lönnmördartatuering”. Kort sagt accepteras Fereya bara med en avgrundsdjup tvekan i bygemenskapen, och de flesta säger att Vandel Grams hade rätt om henne från början.

Utseende: En lång, smal men vältränad kvinna med kortklippt svart hår och en bister uppsyn. Är lite mörkare i hyn än de flesta från Vassholmas omnejd. Ser relativt ung ut, men verkar vara äldre än vad hon ser ut, vilket fått en del att anta att hon har alvblod. Går oftast klädd i byxor och skjorta, kanske med ett smedsförkläde i läder och skyddsglasögon uppskjutna i pannan. Talar med en märklig västerländsk dialekt.

Fereya At-Or, "Mjölnar-Fia"

Vassholma (TFT) JonasG