Sergeant Manne Bitter från Vassholma

Vassholmas värnledare och soldattorpare

Description:

Description:
Player: Nils Lindeberg
Name: Sergeant Manne Bitter från Vassholma
Hero Type: Hero – Militiatränare
Race: Human
Gender: Male
Age: 60
Job: Sergeant, $25 (4/17)
Exp: 35
ST: 11 Wounds:
DX: 13 (10) adjDX: Leather, shield and Spear (12/8)
IQ: 11 Fatigue:
MA: 10 (10)

Honesty 7 Courage 11 Friendliness 9
Spiritual 4 Greed 8 Loner 10
Karma 3

Talents/Spells:
Common(0)
Soldier(0)
Weapon Trainer(0)
Pole Arms (2)
Sword(2)
Shield(1)
Crossbow(1)
Alertness(2)
Tactics(1)
Unarmed Combat(1)
Sex Appeal(1)

Studying: Strategy, Boats and Small Game Hunter.

Weapon
Spear (2dmg) 1+2
Short Sword (1Dmg) 2
HTH: Fists 1, With Fine Dagger 1+2, Unarmed Wrestling.

Armor:
Reinforced Leather 3AP/-2DX
Large Shield 2AP/-1DX

Money: Could use some more.

Bio:

Sergeant, som de flesta kallar honom är lite bitter på livet och sakernas allmäna jävlighet. Det är alltid något som är honom emot. Trots detta gör han sig ganska bra i rollen som tränare av Vassholmas värn, byns halvt frivilliga militärstyrka. När folk gör misstag eller inte dyker upp till mönstring så skyller han på omständigheterna och sina egna tillkortakommanden, samt naturligtvis alla tings naturliga jävlighet. Han har liksom en vendetta med ödet, där andra folk inte riktigt är roten till hans bitterhet.

Han är väl inte den bästa på att drilla rekryter, har väl ingen stor erfarenhet av att leda trupp i strid, men han är det bästa byn har och det allra viktigaste, han är villig att ta jobbet. Själv föredrar han spjut, sköld och armborst. Lätta vapen för bönder att använda och en sköldmur är tuff att slå sig igenom även för den mest luttrade soldat eller bandit. Monster och annat otyg vill man ju gärna hålla på lite avstånd också. Hans devis är, ett spjut vid varje dörr och ett armborst i varje hand.

Armborsten har inte riktigt slagit ann, dels för att de är ganska dyra och dels för att de flesta låter dem förbli gömda mellan maskeradlekens turer, istället för att hänga upp dem på väggen mellan varje främlingsbesök. Mekanik har dessutom aldrig varit Vassholmarnas starka sida, även om det funnits gott om klurigt folk. Mekanik är nästan lika illa ansett som häxeri och trolldom.

Vassholmas värn, eller Värnet som de kallas är mer en lek för vuxna. Gruppen som omfattar kanske 20 man och ett par kvinnor utgör kanske en tiondel av alla vapenföra män och kvinnor i byn och de brukar träffas en timme i veckan för vapenlek med efterföljande ölhävning och sen ha lite fältövningar ett par gånger om året. De senare är välbesökta och brukar vara en ursäkt att vara ute om nätterna, sitta kring lägerelden, berätta gamla historier och supa till, medan traktens ungar ligger och spanar i buskarna. De är nästan alltid inom synhåll från byn, så att folk kan smyga hem på nätterna och slipper sova i tält.

Några få värnmän får dock mer regelbunden träning då Manne inte är dummare än att han vet att antal vinner slag, men det som gör att linjen håller är ofta några få riktigt duktiga soldater. Merparten försöker bara hålla sig vid liv och använder skölden i bägge händer som han brukar säga. Hans få utvalda försöker han träna till riktiga krigare, de som skall slå fienden tillbaka om det verkligen händer något. Han är lite stolt över att de själva kallar sig Mannes mannar. Han är mest orolig att han slösar finträning på sillmjölkar. Han skulle gärna se att de prövas i verklig strid för det är bara då man kan skilja agnarna från vetet.

Han är ju lite till åren kommen och efter ett långt liv i tjänst, utan att se speciellt mycket strid själv så har han nu dragit sig tillbaka. Han tycker själv att han är för gammal för att skaffa en fru, men det är ett par änkor som har ett gott öga till honom och han flörtar tillbaka mest för att vara artig. Han har en del släktingar i byn, kusiner mestadels då hans mor kom från byn ursprungligen. Även om han inte känner dem väl så anses han ändå vara en riktig bybo då han har sina rötter här.

Han har sitt lilla torp ganska nära byn och är ofta ute och skjuter fågel i vassruggarna. Man måste ju hålla handen stadig och ögat skarpt som han ofta hörs säga. Men egentligen är han ute i vassruggarna för att han inte gillar mycket folk runt ikring sig. Att vara ensam var en lyx när han var soldat och nu kan han leva lyxigt värre.

Sergeant Manne Bitter från Vassholma

Vassholma (TFT) NilsLindeberg